kvarnvagens

Halsen har jag inte ett dugg ont i, känner inte ens av den. Feber har jag inte heller. Poff, borta! Som bortblåst..
Men ryggen. Den känner jag av desto mer!

För ca. 3 år sen när Elias var liten flög en kota ur (är det det som är ryggskott??). Ryggen låste sig och jag stod där jag stod.
Fick fara i väg till kiropraktikern 5 ggr. Sen har jag bara känt av ryggen ett fåtal gånger. Andreas (kiropraktikern) sa : "Du måste tänka på att lyfta rätt!" Eh, jo visst. "Jag har (hade) småbarn, jag jobbar på dagis.. Hm, jo jag vet att jag ska lyfta rätt!" Men gör det inte..
Lyfter rätt gör jag bara när jag känner av ryggen. Fel av mig!
Man ska alltid lyfta rätt!!

Igår var jag stel i ryggen. Tänkte att jag antingen har rört på mig för lite, eller för mycket, eller legat fel i sängen, eller lyft fel (tjuriga barn). Tankarna var många för att försöka komma underfund med varför ryggen var så stel?!
Ryggen kändes bättre igår kväll, så jag tänkte väl inte så mycket på det.

Men i morse var ryggen inte stel. Den låste sig nästan! Fick tänka på varenda steg och rörelse jag tog.. Det var en pina vad jag än gjorde :(
Gråten brände bakom ögonlocken.. :(

Men jag lyckades på nåt sätt få både mig och pojkarna att gå till bussen (som Rasmus ska åka med).
Ryggen känns bättre, men långt ifrån bra..

Jag får nog ringa och beställa tid hos Andreas, igen.