Duktig...
Jag kan inte
*baka
*laga mat
*hålla ordning
Hemma hos mig/oss är det
*köpt fikabröd
*snabblagad mat
*oordning
Men jag städar så gott det går.. ;)
För har jag tre grabbar hemma, så är det inte det lättaste! Barnen drar fram saker och min sambo är inte världens duktigaste karl på att hjälpa till hemma :bigeyes:
Jag är inte intresserad av att laga mat.. Jojo, jag kan! Men bara det enklaste..
De få (!) gånger som det har hänt, så är det Lars som får fixa maten :|
Vi bjuder aldrig hem middagsgäster. Bara för att jag är så fruktansvärt osäker :S
Och gällande att baka. Ha, glöm det! Hembakat är ju så gott!! Men osäkerheten tar även över hand där.. :S
Lars vill väl ha bakat nångång, för han kan säga skämtsamt: Det där får du baka! Fast han vet att jag aldrig bakar, bara för min förbannade osäkerhet :(
Jag önskar att jag kunde laga mat och få höra: "Men vilken god rätt du har gjort!"
Eller
"Men vad duktig du är som har bakat denna kaka/dessa bullar!"
Jag önskar att jag vore som min stora förebild! Mamma..
Där är det ordning och reda! En riktig mat-och bullmamma :)
Vad är jag duktig på?
Det undrar jag också..
--------------------------------------------
Jag tror att min osäkerhet beror på att jag blev retad-mobbad i skolan eller det började nog lite smått på dagis. Men "räddningen" kom när jag gick i 6:an!
Jag vet inte vem som sa till läraren, så allt slutade.. Men det blev ett slut. Tack!!
Jag som verkligen bävade för att börja på högstadiet. Jag ville hellre gå om 6:an?!
Men se, det blev jättebra!
Varför blev jag retad? Beror det kanske på att jag var för snäll :O
Jag var ett tacksamt "offer" att reta!?
När jag väl blev arg så blev jag riktigt arg!!
Och de som retade mig, skrattade åt mig.
Så nu vill jag bara alla väl, så gott det går!
Jag vill vara alla till lags, inte göra nån ledsen. För jag vet hur skit de kan må då..
Om jag gjort fel eller gjort någon ledsen, så ber jag om ursäkt och förlåtelse direkt!
När jag gör saker, så är jag så otroligt rädd för att misslyckas :(
Jag hoppas att det kommer att ge med sig! Nångång.
Usch, det blev ett väldigt långt inlägg..
Saker som jag inte alls hade tänkt berätta blev sagt ändå :|
Men Eva! Du som är så trevlig o en duktig mamma!!
Visst är det gott med hembakat, men själv prioriterar andra saker! Jag tror säkert att du kan laga mat:). man måste ju tycka att det är roligt om man ska lägga ned ngn större energi. Välkommen till mig när huset känns stökigt o bökigt så känns det säkert lättare när du far härifrån:))
Jo, visst kan det vara roligt i b l a n d att laga mat! Och faktiskt, det blir bra då ;) De få gångerna det händer. Men roligt är det oftast aldrig för mig..
Haha!!! Jo, det är städat här ;) Men när det ser ut som värst, önskar jag mig bort.. Och bara det ligger några tidningar framme, så tycker jag att det är stökigt! Fast det inte ens är det ;D
Tack för uppmuntrande ord <3
Åh, det svider så hemskt när man vet att barn/människor blir mobbade. Förr eller nu.Och så himla svårt att fatta vad det beror på att vissa mobbar....Och lika hemskt som det är så är det så fantastiskt att vissa människor( som du ) som blivit drabbade kan ha såna STORA hjärtan ändå !!!!!
Och vad det gäller bakning så blir jag GLAD över varje människa jag träffar som INTE tycker om det. Det är det värsta jag vet...( Mina barn har inte fått uppleva många bullbak !!)Och mat ska man laga OM man tycker om det, och om man vill lära sej att göra det. Annars köper man !!!
Och för vad det kan vara värt så pratar barnen ibland fortfarande om snälla Eva som jobbade på deras Dagis. Och jag instämmer absolut !!
Ja, det är tragiskt vad barn kan vara j-vliga mot andra.. :( Men på´t bara! Det lönar sig inte att gå och älta "varför". Men visst funderar jag..
Vad "kul" att höra att inte alla tycker om att baka ;D Mina barn får fara till mamma och baka med henne ;))
Men vad kul att barnen fortfarande pratar om mig :))
Och Tack snälla du!! Det värmer att höra :)
Hej Eva. Du är en väldigt duktig dagisfröken, det tycker både jag, mina barn och flera mammor på Östby:-). Du verkar även vara en jättebra mamma till dina barn, å det är juh det absolut viktigaste, eller hur!
Än sen om man inte kan baka & laga mat, ungarna får i sig mat iaf, mer än vissa barn får. Jag tycker du är super, även om jag inte känner dig mer än som dagisfröken. Kram Therese
Usch Eva, nu blev jag ledsen, rörd och tårögd. Hade inte en aning om hur du haft det i skolan. Du är ju en så himla fin människa! Alltid glad, omtänksam och med en otrolig energi!:) Önskar att vi kunde umgås som på gamla goda tiden igen! :)
Det där med bakning så kan jag bara hålla med. Mina barn får baka själva om de vill och när de var mindre så for de till mormor och bakade. Haha, jag hatar verkligen också att baka. Du behöver inte ha något dåligt samvete eller känna dig osäker för du är BRA oavsett om du kan baka eller inte. Alla människor är unika i sitt slag, glöm aldrig det! Kraam <3
Men TACK snälla ni!! Åh, jag blir alldeles rörd (!)av de fina ord ni skriver! :) Det värmer verkligen ska ni veta!!
Jo, Helen.. Det var så.. Jag som var tyst som en mussla var väl ett bra "offer" :(
Jag fick höra saker från de som var ÄLDRE! Och dessutom var de KILAR! Väldigt märkligt, egentligen.. Ord som "Marken spricker".. "Du kan ju bara ha trikåbrallor".. Tissel och tassel bakom ryggen.. Viskningar.. Jag minns en gång då (jag gick i 3:e klass) då jag klev av bussen, halkade på en isfläck och slog mig, det utbröt ett JUBEL från de som var äldre :(.. De kastade snöbollar på mig när jag stod och väntade på bussen.. De petade på mig med en pinne en gång, så jag blev less och gick hem (4km i träskor..) De som var äldre drog av mig mössan en gång när jag precis skulle kliva av bussen.. En kille drog ner byxorna och visade rumpan för mig.. Vet inte varför de gjorde såhär mot mig?! Bara för att jag var längre och mer utvecklad än mina jämnåriga!? Jag var aldrig tjock! En strl större bara.. s u c k
Jag måste kommentera igen !!
Du blev ju en av dom som orkade behålla din goda sida. Trots det absolut vidriga du utsattes för.....Många orkar inte annat än att "slå" vidare.Jag vet att man måste bära dom här minnena med sej länge, länge.Men det man måste förstå är att dom som mobbade " valde första bästa" och att det Inte var nått fel på dej !! Och det det tror jag att du vet nu..Man blir så lessen och man vill skydda alla barn från att behöva uppleva nått sånt.
Du har så rätt, Reneé! Det är ju tyvärr så det är. Många "skyddar" sig genom att "göra andra illa".. Jag VET att det INTE var/är fel på mig. Men jag sa inget till nån.. Idag säger jag till så fort jag ser eller får veta om det är nåt som händer! Jag mår så fruktansvärt dåligt när andra far illa.. :( Vare sig det är pga ord eller handling de mår dåligt. Jag vill bara att ALLA ska må bra! Självklart vill man ju skydda barnen, de käraste man har <3 <3 Om man vet vad som pågår vill säga..
